Bloggmormor//farmor är helt vimmelkantig

Nu känner jag mig helt slut.Förstår inte att jag blir så trött. Kan det ha med åldern att göra, eller har det kanske varit för mycket för länge.??
Tror att jag klarar att vara med överallt hela tiden, men jag får nog ge mig lite nu.
Det börjar faktiskt kännas att man inte är någon ungdom längre, fast man kanske tror det ibland.
Det är väl konstigt att känslan av ungdom följer med så genom åren och att man tycker att  man känner sig precis så som man gjorde förr i tiden, eller när man var ung.
Trots att åldern talar om hur gammal man är  och  spegeln avslöjar att det är en äldre Gull-Britt, så har man fortfarande någon typ av alla åldrar inom sig hela tiden.
Det är inte svårt att ta fram känslan  som 12 eller 25 eller 45 eller 61, för det känns som om  historien  och åldrarna är lagrade  i kroppen och att det  tydligen inte är något  som försvinner... jag är 25 och 61 samtidigt på nåt konstigt vis.
Det är väl det som kallas livserfarenhet, kan jag tänka mig.
Jag är i vilket fall som helst, så är jag  kompis med mig själv och mina 61 år.
Jag trivs alldeles ypperligt med livet och hoppas jag får bli riktigt urgammal.
Men då måste jag nog lugna ner mig en smula, för nu börjar det ta emot , det känns som en ständig uppförsbacke för tillfället. Har nog varit för mycket engagerad genom åren, i arbetet,i föreningar,för barn och barnbarn. för mina bröder och inte minst för min mamma, som bor hemma hos mig och har gjort det dom senaste nio åren, så det är klart, att det börjar sätta sina spår.
Nu måste jag varva ner , jag behöver ju inte alltid vara med, där det händer saker, det är nog bättre att jag försöker att backa en aning,så kroppen får en chans att vila lite.
Jag är så himla trött nu, så jag tror att jag skulle kunna stå och sova.
Hjärnan påverkas ju också med att bli seg som tuggummi, tankarna går i ultrarapid och det är inte speciellt roligt, ska jag säga, så nu ska det bli lite lugn o ro och jag ska skära ner på uppdragen en smula. Jag vill ju inte drabbas av en stroke eller hjärtinfarkt, nej jag vill fortsätta att leva, länge,länge än.

Jag är så tacksam att jag är född i Sverige, i vårt vackra, härliga land, med en massa olika människor som har rätt vara som dom själva vill utan att bli straffade för det. 
Ha det nu så gottt , alla ni mysiga och spännande medmänniskor där ute nånstans..  
Njut av tillvaron och ta till vara livet på ett öppet , kreativt  och naturligt sätt. och skjut inte upp det som du har tänkt att säga eller göra till morgondagen, för då är det inte säkert att du har förmågan kvar, det finns ju inga garantier för någon av oss. Vi kan råka ut för sjukdom eller olycka  eller annat som gör att vi plötsligt inte kan.
Ta vara på varje dag och njut av tillvaron, för det tänker jag iallafall göra....och du, glöm inte att ta lite vilopauser och tillåt dig att vara lite sur, grinig och låg emellan varven, det är ju . fullkomligt naturligt.
Tänk på att kropp och själ ska vara i balans, så blir resten av livet en skön vandring genom med mycket glädje och kärlek....
Kramar till er alla från Gullabritta, som nu tänker coola ner lite " var jag lite modern i mitt språk nu " eller ....ha..ha

..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0