vem brydde sig ?
Jag har en känsla av att ingen ville lägga sig, det är ju känsligt att blanda sig i andras familjeangelägenheter och jag undrar om det inte på något sätt var mer legitimt att puckla på kärring och ungar på den tiden.
Det kanske var fler som hade det som vi....jag vet inte..... det är ju inte heller så att man som barn i en sådan familj gick ut med information om vad som hände inom lägenhetens fyra väggar.
Vi försökte nog istället att dölja eländet....... tog vår familj i försvar......samtidigt som vi visste ....att alla andra också visste....men ändå trodde vi ....att vår tystnad och osynliga skyddsmur ..kunde radera ut alla hemskheter...så ingen annan märkte något.
Det är ju en typ av förnekelse och det är väl kanske det som räddar barn från att bryta ihop under just barnaåren...det visar sig istället flera år senare......med barn som flyr till fel kompisgäng och hamnar i missbruk och kriminalitet....
eller den andra varianten,.där man blir den duktiga och ska visa sig på styva linan och bevisa för alla hur fantastisk man är...
bäst i klassen....roligast......bussigast bland kompisar.....snäll mot alla.....artig och trevlig.....hjälpsam duktig med att hjälpa till hemma.....handla....piska mattor.....passa syskon.....m.m.......till dess att kropp och psyke krockar .......och man drabbas av olika sjukdomssymptom.
I mitt fall blev det så....att jag tidigt drabbades bl.a av spänningsmigrän...och det tog över 30 år innan jag fick sådan hjälp.......så jag kunde känna att jag levde .....ett någorlunda drägligt liv....rätt läkare och rätt mediciner.
Det är ju tur att räddningen finns........visserligen efter lång tid.........och massor av smärta och elände...
så sätter jag värde på livet idag....varje dag utan allt för mycket ont... .är en underbar gåva...
Klockan är strax 24 och det är väl dags att sova.... Gull-Britt
Det kanske var fler som hade det som vi....jag vet inte..... det är ju inte heller så att man som barn i en sådan familj gick ut med information om vad som hände inom lägenhetens fyra väggar.
Vi försökte nog istället att dölja eländet....... tog vår familj i försvar......samtidigt som vi visste ....att alla andra också visste....men ändå trodde vi ....att vår tystnad och osynliga skyddsmur ..kunde radera ut alla hemskheter...så ingen annan märkte något.
Det är ju en typ av förnekelse och det är väl kanske det som räddar barn från att bryta ihop under just barnaåren...det visar sig istället flera år senare......med barn som flyr till fel kompisgäng och hamnar i missbruk och kriminalitet....
eller den andra varianten,.där man blir den duktiga och ska visa sig på styva linan och bevisa för alla hur fantastisk man är...
bäst i klassen....roligast......bussigast bland kompisar.....snäll mot alla.....artig och trevlig.....hjälpsam duktig med att hjälpa till hemma.....handla....piska mattor.....passa syskon.....m.m.......till dess att kropp och psyke krockar .......och man drabbas av olika sjukdomssymptom.
I mitt fall blev det så....att jag tidigt drabbades bl.a av spänningsmigrän...och det tog över 30 år innan jag fick sådan hjälp.......så jag kunde känna att jag levde .....ett någorlunda drägligt liv....rätt läkare och rätt mediciner.
Det är ju tur att räddningen finns........visserligen efter lång tid.........och massor av smärta och elände...
så sätter jag värde på livet idag....varje dag utan allt för mycket ont... .är en underbar gåva...
Klockan är strax 24 och det är väl dags att sova.... Gull-Britt
Kommentarer
Postat av: Dagmar Bergström
Gullabritta...ja det är helt klart att familjemedlemmarna blir duktiga på att dölja, förneka och ljuga om verkligheten. Det är ju den där skammen igen som är orsak till det. Idag finns det ett bättre ord för detta och det är "medberoende" som blir en följd av missbruk i en familj eller hos en anhörig.
Trackback
