Avslut på dagen med kvällsöppet och blogg
Vilken underbar dag det har varit, både vädermässigt och i övrigt. Det är fantastiskt hur man reagerar när man får ett korn på att våren kanske är på väg, lite väl tidigt kanske, men vad då...det är ju mycket som inte är som förr, så varför skulle vi inte kunna få vår i slutet på januari. Allt är möjligt.
Jag har blivit en föreningsmänniska och älskar mitt uppdrag i reumatikerföreningen. Idag har jag varit på årets första distriktsmöte i Varberg och träffat alla dessa smärttyngda människor som är så jäkla trevliga och glada och positiva. Det är som bomull runt hjärtat, att människor kan vara så omtänksamma, som ändå har så mycket tungt att bära omkring på , visst är det konstigt ?
Har precis tittat på kvällsöppet och följt debatten om missbruk och hur kokain har blivit en innedrog i nöjesvärlden. Man kan ju fråga sig hur dessa människor är funtade. Vad är det som gått fel i deras liv ? För något måste det väl vara, eller ????
Jag tänker på mina medarbetare som jag suttit styrelsemöte med idag och ser deras värkbrutna och vridna händer, ser hur svårt flera av dom har att röra sig normalt och hör hur svårt dom har att sova om nätterna......dom om några skulle ju kunnat hamna i drogträsket, bara för att kunna sväva bort några timmar och må som en människa bör få göra......................men det är ju inte dom i allmännhet som använder sig av partydrogerna.....det hade ju varit förklarligt om dom hade blivit missbrukare,, tycker jag.
Ja, i vilket fall som helst, så är det beklämmande att missbruket har spridit sig så som det gjort, det ställer bara till bekymmer och gör ingen lycklig i längden och det är synd om alla som missar hela meningen med livet, för en beroende narkoman eller annan missbrukare har inte längre något eget iv som du bestämmer över, är du missbrukare så är det drogen som bestämmer över dig och det är jävligt svårt att bryta det mönstret.
Jag beundrar alla som har tagit sig ur eländet. Gratulerar till den järnviljan, för det är det som krävs.
Dagen har övergått i natt och det är väl dags att knyta benen i schektebingen..................
Jag har blivit en föreningsmänniska och älskar mitt uppdrag i reumatikerföreningen. Idag har jag varit på årets första distriktsmöte i Varberg och träffat alla dessa smärttyngda människor som är så jäkla trevliga och glada och positiva. Det är som bomull runt hjärtat, att människor kan vara så omtänksamma, som ändå har så mycket tungt att bära omkring på , visst är det konstigt ?
Har precis tittat på kvällsöppet och följt debatten om missbruk och hur kokain har blivit en innedrog i nöjesvärlden. Man kan ju fråga sig hur dessa människor är funtade. Vad är det som gått fel i deras liv ? För något måste det väl vara, eller ????
Jag tänker på mina medarbetare som jag suttit styrelsemöte med idag och ser deras värkbrutna och vridna händer, ser hur svårt flera av dom har att röra sig normalt och hör hur svårt dom har att sova om nätterna......dom om några skulle ju kunnat hamna i drogträsket, bara för att kunna sväva bort några timmar och må som en människa bör få göra......................men det är ju inte dom i allmännhet som använder sig av partydrogerna.....det hade ju varit förklarligt om dom hade blivit missbrukare,, tycker jag.
Ja, i vilket fall som helst, så är det beklämmande att missbruket har spridit sig så som det gjort, det ställer bara till bekymmer och gör ingen lycklig i längden och det är synd om alla som missar hela meningen med livet, för en beroende narkoman eller annan missbrukare har inte längre något eget iv som du bestämmer över, är du missbrukare så är det drogen som bestämmer över dig och det är jävligt svårt att bryta det mönstret.
Jag beundrar alla som har tagit sig ur eländet. Gratulerar till den järnviljan, för det är det som krävs.
Dagen har övergått i natt och det är väl dags att knyta benen i schektebingen..................
Kommentarer
Postat av: Dagmar Bergström
Kära Gullabritta! Du är helt enorm. Dels för att du öppnar upp, delar med oss läsare, dina ibland så smärtsamma minnen och dels för att du har en underbar förmåga att med ord uttrycka dej så målande. Eftersom jag själv är ett barn av en missbrukarfamilj, känner jag med dej och gråter med dej. Du har så rätt att vår uppväxt följer med i resten av vårt liv. Tyvärr har jag ingen förmåga att med ord beskriva min kärlekslösa uppväxt, men skall med kärlek följa dina brev på din väg.
Hälsning och kram från Dagmar
Trackback
