bloggfarmor-gullabrittasarkiv.blogg.se

Har precis tittat på " du är vad du äter " på kanal tre....Sanna Bråding var Anna Skippers gäst idag.
Det har ju skrivits om Sannas liv ....ganska mycket under sista året....och hon har väl inte precis utmålats fördelaktigt......det har handlat om knark och hennes destruktiva leverne mycket....det har ju förefallit som om hon varit illa ute....med sig själv åtminstone.
Jag minns henne från serien som gick så länge på TV.....minnet sviker mig....jag kommer inte ihåg vad den hette...hon var tillsammans med en färgad kille och dom arbetade på ett fik av något slag....
i vilket fall som helst...så tyckte jag så himla mycket om hennes sätt att agera i sin roll....så när jag har läst om henne 
och  hennes leverne...så har jag faktiskt blivit lite ledsen......tyckte att hon var värd ett bättre öde..

Idag när hon berättade om sig själv och hur hon mådde.....och hennes vilja till att förändra sitt liv....och man fick se hennes kamp och hur hon lyckades....så blev jag så  himla otroligt lyckligt......jag blev så glad för hennes skull ..... jag
hoppas verkligen att .......det fortsätter och att hon klara pressen...........och....vilken fin... vacker....och klok tjej hon är. 

Det hände nåt i kroppen när jag följde Sanna....jag blev så rörd och nostalgisk..
. 
Det väcker så många minnen.....jag har  mängder av underbara barn o ungdomsvänner....som  verkligen tillförde mitt liv massor av barnslig och naturlig ...bubblande glädje....tänk om dom bara visste hur mycket ...dom betydde i mitt lite kaotiska liv......så mycket trygghet som dom spred runt sig....som dom  nystade in mig  i......som en kokong av kärlek....som skydd mot hot och tråkigheter.......när jag tänker tillbaka ....så blir jag så.....glad..ledsen...lycklig...och alldeles ...alldeles...lugn ....glaaad...och varm i  hela bröstkorgen.....några  av dom här vännerna......har jag fortfarande kontakt med....och dom betyder fortfarande  något alldeles särskilt för mig.. 
Dom andra .....som jag inte träffat sedan vi var barn.....alla dom som jag fortfarande kan se  framför mig...höra dom skratta....höra dom retas ....alla dom skulle jag vilja träffa idag ....för att få framföra ett tack...för att dom fanns där för mig...när jag så väl behövde dom... Dom är ju alla mina förebilder på olika sätt....och medansvariga till att jag ändå blev så stark och positiv och viljestark........jag betydde säkert något för dom.....och dom betydde något särskilt för mig.....
Det skulle kännas som att sluta cirkeln ...på något konstigt vis....att göra bokslut....

Jag ska berätta om två av mina närmaste  barn och ungdomsvänner ....nästa gång som jag skriver i det här ämnet.
Nu är det dags att varva ner hjärnan innan det är dags att inta ryggläge.     Godnatt på er alla
Gullabritta

..
..  .
...