bloggfarmor-gullabrittasarkiv.blogg.se

Jag ska försöka att ta fram olika typer av händelse....och det var ju inte så att det var misshandel..alltid inblandat........men hårda ord....fylleskrän....fylleskratt....fylleglädje...kan vara nog så kränkande för ett barn........på något sätt vet man att nu är det jag som får ha koll.....så det inte händer  nåt allvarligt....och det är en tung börda för ett barn.

Jag kan tänka på dom här gångerna...och precis höra  hur det lät....hur det luktade....känslor som florerade runt    ....se dom framför mig ..... det är egentligen gräsligt att ta fram dom minnena.... men nödvändig på något sätt .....för att göra upp riktigt med det som har varit.... människan är en komplicerad produkt .....och det finns så mycket lagrat....som jag  inte haft en aning om ....det är häpnansväckande ...... men min kropp reagerar än idag med kyla o värme växelvis.....hjärtat ökar i slag och jag blir svettig ....jag  känner precis hur jag mådde....vad konstigt va...?  efter så himla måga år....det sägs ju att kroppen aldrig glömmer och det instämmer jag  i  ....men man kan träna sig i ....att lägga det bakom sig ....det är det som jag gör nu när jag skriver....känner att jag   fortfarande kan  ta fram dom olika händelserna ......uppleva mig som det barn jag var  ...känna hur illa  eller ibland.... hur bra jag  mådde....
hur rädd....förbannad....äcklad ... jag kände mig.  ...    jag var vid dom tillfällena otroligt spänd  i kroppen och hela tiden på min vakt och förberedd på ...att det kunde sluta illa.....och fundera över....vem som skulle drabbas denna gång.

Det som ändå är fantastiskt gladjande för mig idag är....att trots att jag har minnena så nära tillgängliga...så gör det inte alls lika ont längre....jag känner mig redan mer avspänd....ändå har jag ju bara varit igång ett par veckor med mitt skrivande.....så det här är förmodligen väldigt nyttigt och det är nog så...att  jag egentligen redan  hade gjort upp med  min barndom....för längesedan.....fast jag inte själv har fattat det förrän nu.

Ska ändå berätta om några episoder ur mitt unga liv...
Pappa hade en kompis.....han hette Folke...och han är död och borta för längesedan.
Han hade en motorbåt....det var hans stolthet....han putsade, oljade och lackade.....så båten glänste. 
Vi skulle få åka med..hela familjen , vi skulle ha mat och badkläder med oss och vi skulle fiska.....bada och ha trevligt

Herre-jösses så spännande vi syskon tyckte att det skulle bli....vi var inte precis vana vid några familjeutflykter....så det här var verkligen något stort....jag ser havet framför mig....alldeles blått.....solen skiner...och jag kände mig alldeles upprymd och varmt behaglig  ....äntligen kunde jag säga till mina kompisar ...att vi skulle iväg  på utflykt med familjen....på en båthelg...det var stort.....jag kände mig stolt och lite viktig...på barns vis... .... åhhhh, vad detta skulle bli roligt....nu skulle hela familjen ha roligt tillsammans.
jag hade nog aldrig upplevt att Folke drack sprit....hade nog bara sett honom nykter.....så det kändes tryggt i bröstet....
mina bröder var lika glada som jag.....nu skulle dom få fiska och det är klart att det var hägrande för dom också.

Det började bra...vi kom iväg.....vi barn satt på en bänk som följde skrovets sidor.....vi höll oss i relingen....samtidigt som det var spännande....var det ju också lite skrämmande.........havet är så stort och mäktigt....båten styrde längre och längre från land......till slut saktades farten ner och fiskegrejerna kom fram....vi skulle dörja makrill efter båten....vi fick bara titta på....för det var mycket kraft i linan....våra små muskler.....orkade inte hålla fast.....men det gjorde inget....vi tyckte det var spännande ändå.
det håvades in fiskar.....kommer inte ihåg om det var makrill.....men fisk var det iallafall den rensades och så skulle det så klart vara en nubbe till arbetet...det skålades...o skålades ....Folke drack lika mycket som pappa....dom blev gapiga....
 löjliga....grova i munnen....dom vanliga tecknen på att spriten hade tagit över...dom var liksom inte längre människor....jag tyckte dom var skrämmande ....äckliga...opålitliga......jag kände den gamla rädslan sakta smyga sig på igen....långt ute på havet...........fulla vuxna.......hur skulle det sluta...den gången var jag riktigt,riktigt skräckslagen..det fanns ju inga reträttvägar....jag hade ingenstans att ta vägen....och jag var ändå såpass gammal, så jag förstod att detta var ordentligt farligt...... jag bönade och bad att vi skulle åka hem igen.....men möttes bara av idiotiska  fylleskratt...min
 yngste bror satt hos mig.....han kände ju också att det var något som var så in i helvete fel....han släppte inte taget om min arm.....kommer ihåg att jag försökte att lugna honom...han var ju skiträdd...men jag tror jag lyckades till viss del iallafall.
Så skulle  vi söka upp någon ö som vi kunde slå ankare vid under natten....kände att nu ordnar det sig nog..........men vad händer....motorn gick inte igång......det började blåsa upp..det blev mörkt och kusligt ...båten började kränga...det slog o bankade i skrovet ....regnet öste till slut ner och det blev ett riktigt groteskt  oväder...det åskade och blixtrade smällde och dånade och vi var skakade,rädda och smått hysteriska.....vi  grät,.. skrek ...och höll oss fast....så hårt vi kunde......jag kommer ihåg att jag tänkte....att båten välter och vi kommer att dö allihop.....det fanns inget att göra.....så kändes det bara som ........okey...inget att göra åt..... vi  ger upp.......kan inget göra..........vi kryper ner i kojen och lägger oss........håller om varandra.....snyftar ....hickar....och konstigt nog .somnar..........vaknar på morgonen av doften av gammal fylla........men det känns lugnt...går ut på båten......solen skiner.......det börjar bli varmt.......jag ser faktiskt land....då var vi inte så väldigt långt ifrån räddningen som jag  trodde......tittar in på alla som sover.......väcker mina bröder...... tyst..stiger dom ut i solen.....och vi skrattar högt och lyckligt tillsammans.....det var en oförglömlig resa....som ändå slutade lyckligt....
Kramar från Gull-Britt

..