Förlåten för länge sedan
Tack för kommentarerna, det känns bra att få lite respons på det jag skriver.
Men jag upptäcker för varje gång nu som jag skriver att jag ändå har förlåtit min pappa, jag kan t.o.m bli alldeles varm i bröstet när jag tänker på honom , men jag översköljs också av en stor och tung sorg.....jag upplever att jag känner en stor uppgivenhet ....
Det var en tragisk och andefattig familj. att växa upp i ........men det är ju också en megastor tragedi att min pappas liv blev så fattigt....rent känslomässigt.....känner att jag tycker mest synd om honom idag ...faktiskt.....
däremot kan jag känna mig helt maktlös över dom känslor som strömmar fram....när jag tänker på mina bröder......och det gör jag nog nästan alltid.....dom har båda haft ett otroligt tufft liv ....den yngste har det fortfarande jobbigt och har farit illa hela livet......jag försöker att hjälpa till så mycket jag orkar och kan ...........ändå känner jag en skam över att han mår så dåligt ....när jag ändå mår så bra .....att jag kunde fixa mitt eget vuxenliv ... för att jag har en så underbar och solidarisk familj.... som allltid ställer upp för varandra och engagerar sig i oss alla.......det känns liksom inte rättvist
Bär omkring på en känsla av att alltid känna mig... otillräcklig....både när det gäller mina syskon, min mamma .....men också i många andra situationer i mitt nuvarande liv.....det är väl en av dom skador som följer med från en tuff uppväxt
Min äldste bror har idag ett hyfsat och välordnat liv.........och min allra högsta önskan idag i livet är att min yngste bror..ska få uppleva lite livskvalite med ett stort och varmt socialt nätverk runt sig........att han skulle få en bättre sjävkänsla........ att han skulle få ett tillfredsställande liv och kunna uppleva lite familjekänsla med sina egna barn.
Det är en lång väg att gå......men först då skulle mitt liv ...kännas helt komplett.
Nu ska jag gå bort till min nya granne...som håller på att flytta in...och bjuda hennes familj på lite fika....jag har precis tagit ut en sockerkaka ur ugnen.
Ha det så bra alla ni som följer min blogg.....och Tack. Kram från....... ändå en väldigt preveligerad Gull-Britt
Men jag upptäcker för varje gång nu som jag skriver att jag ändå har förlåtit min pappa, jag kan t.o.m bli alldeles varm i bröstet när jag tänker på honom , men jag översköljs också av en stor och tung sorg.....jag upplever att jag känner en stor uppgivenhet ....
Det var en tragisk och andefattig familj. att växa upp i ........men det är ju också en megastor tragedi att min pappas liv blev så fattigt....rent känslomässigt.....känner att jag tycker mest synd om honom idag ...faktiskt.....
däremot kan jag känna mig helt maktlös över dom känslor som strömmar fram....när jag tänker på mina bröder......och det gör jag nog nästan alltid.....dom har båda haft ett otroligt tufft liv ....den yngste har det fortfarande jobbigt och har farit illa hela livet......jag försöker att hjälpa till så mycket jag orkar och kan ...........ändå känner jag en skam över att han mår så dåligt ....när jag ändå mår så bra .....att jag kunde fixa mitt eget vuxenliv ... för att jag har en så underbar och solidarisk familj.... som allltid ställer upp för varandra och engagerar sig i oss alla.......det känns liksom inte rättvist
Bär omkring på en känsla av att alltid känna mig... otillräcklig....både när det gäller mina syskon, min mamma .....men också i många andra situationer i mitt nuvarande liv.....det är väl en av dom skador som följer med från en tuff uppväxt
Min äldste bror har idag ett hyfsat och välordnat liv.........och min allra högsta önskan idag i livet är att min yngste bror..ska få uppleva lite livskvalite med ett stort och varmt socialt nätverk runt sig........att han skulle få en bättre sjävkänsla........ att han skulle få ett tillfredsställande liv och kunna uppleva lite familjekänsla med sina egna barn.
Det är en lång väg att gå......men först då skulle mitt liv ...kännas helt komplett.
Nu ska jag gå bort till min nya granne...som håller på att flytta in...och bjuda hennes familj på lite fika....jag har precis tagit ut en sockerkaka ur ugnen.
Ha det så bra alla ni som följer min blogg.....och Tack. Kram från....... ändå en väldigt preveligerad Gull-Britt
Kommentarer
Postat av: sussi
Tack för att du delar med dig kram
Postat av: Dagmar
Gullabritta...du är värd allt gott för allt det goda du gör. Du är en hjälte... Kram
Postat av: Helen
Tack Gull-Britt för att du delar med dig av denna fasansfulla uppväxt. Jag tror att det kan hjälpa många som har varit i samma situation.Du är en pärla. Kram från Lundentjejen Helen
Postat av: Jsoul
mysig blogg.
tänkte bara tipsa dig om att du kan tjäna pengar
på din blogg. jag gör det och har inte alls en
massa läsare. läs mer om det på detta inlägg :
http://jsoul.blogg.se/2009/january/tjana-pengar-pa-bloggen.html
kram jsoul.
Postat av: Anonym
det hoppas jag med att han får...kram Linda
Trackback
