älskade barnbarn
Jag skulle kunna gjort likadant som Ronjas pappa Mattis, i filmen Ronja gjorde, när han blev pappa för första gången....skrek rätt ut till alla som bodde på hans borg .Jag har blivit far , en rövardotter har blivit född !!!
Den glädjen känner ju dom allra flesta, när dom blir föräldrar, så gjorde också jag , det var ju så enormt stort.....
Men när jag första gången blev farmor, så skulle jag mycket väl ha kunnat ställa mig på vilket torg som helst och ropat., så det hade ekat
- Jag har blivit farmor , det vackraste barnbarn som blivit född , en Gullabrittas sondotter, åh, vilken lycka.
Jag var 41 år, en relativt ung farmor, som givetvis , hade hur mycket ork som helst för det allra första barnbarnet.
Hon var så söt, ett litet runt ansikte, massor av svart långt hår, här skulle jag ju naturligtvis ha lagt in ett foto på underverket, men jag får först lära mig hur man gör, får be mitt första barnbarn att hjälpa mig.
Nu är hon 19 år. och klarar datorer mycket bättre än vad hennes farmor nånsin kommer att göra och hon är fortfarande lika fin, fast hon har ju vuxit en del förstårs ....ja herregud, vad åren går.
Att man kan älska någon så mycket, så hjärtat nästan går sönder, det är konstigt, men det är ingen känsla som gör ont precis, den bara värmer. , mer och mer för varje dag som går.
Jag fick ett sms av henne alldeles nyss och vi har våra små trevliga hemligheter. Det känns så himla underbart, att hon fortfarande tycker att farmor är rätt okey och faktiskt går att snacka med . Det är väl en gåva om något.
Jag har många härliga minnen från när hon var liten. Vid ett tillfälle var vi i kyrkan, jag tror att det var lillebrors barndop vi var på.
Det var mycket folk där och rätt som det var , så kom hon och kröp upp i mitt knä och ställde sig med armarna om min hals och sa högt och tydligt ...jag älkar dig farmor....folk log och tyckte det var gulligt och mitt hjärta riktigt svällde.....ja gud att man kan älska så.
Nu blev det fler barnbarn så småningom och jag älskar dom alla lika mycket, dom är fortsättningen på mitt liv, dom ger så mycket glädje och jag är så superstolt. och dom är alla unika och intressanta personligheter.
Jag tror att jag gör mig till tolk för dom allra flesta mor o farföräldrar...det är något alldeles särskilt att få barnbarn.
Vi behöver inte ta dom där tråkiga vardagsbestyren, inte fostra, ( inte så mycket iallafall ) vi kan låna dom när vi känner att vi orkar, när vi är trötta, ja, då kan vi lämna hem dom igen.
..VI KAN SUGA UT DET GOTTASTE UR KARAMELLEN OCH BARA NJUTA AV ATT FÅ VARA TILLSAMMANS.
Men visst är det konstigt att kärlek är det enda som inte blir mindre av att man använder det till många och mycket , det bara växer och växer och växer......märkligt , va ?!!
Våga visa kärlek...
Kram o godnatt önskar farmor/mormor Gullabritta
.
Den glädjen känner ju dom allra flesta, när dom blir föräldrar, så gjorde också jag , det var ju så enormt stort.....
Men när jag första gången blev farmor, så skulle jag mycket väl ha kunnat ställa mig på vilket torg som helst och ropat., så det hade ekat
- Jag har blivit farmor , det vackraste barnbarn som blivit född , en Gullabrittas sondotter, åh, vilken lycka.
Jag var 41 år, en relativt ung farmor, som givetvis , hade hur mycket ork som helst för det allra första barnbarnet.
Hon var så söt, ett litet runt ansikte, massor av svart långt hår, här skulle jag ju naturligtvis ha lagt in ett foto på underverket, men jag får först lära mig hur man gör, får be mitt första barnbarn att hjälpa mig.
Nu är hon 19 år. och klarar datorer mycket bättre än vad hennes farmor nånsin kommer att göra och hon är fortfarande lika fin, fast hon har ju vuxit en del förstårs ....ja herregud, vad åren går.
Att man kan älska någon så mycket, så hjärtat nästan går sönder, det är konstigt, men det är ingen känsla som gör ont precis, den bara värmer. , mer och mer för varje dag som går.
Jag fick ett sms av henne alldeles nyss och vi har våra små trevliga hemligheter. Det känns så himla underbart, att hon fortfarande tycker att farmor är rätt okey och faktiskt går att snacka med . Det är väl en gåva om något.
Jag har många härliga minnen från när hon var liten. Vid ett tillfälle var vi i kyrkan, jag tror att det var lillebrors barndop vi var på.
Det var mycket folk där och rätt som det var , så kom hon och kröp upp i mitt knä och ställde sig med armarna om min hals och sa högt och tydligt ...jag älkar dig farmor....folk log och tyckte det var gulligt och mitt hjärta riktigt svällde.....ja gud att man kan älska så.
Nu blev det fler barnbarn så småningom och jag älskar dom alla lika mycket, dom är fortsättningen på mitt liv, dom ger så mycket glädje och jag är så superstolt. och dom är alla unika och intressanta personligheter.
Jag tror att jag gör mig till tolk för dom allra flesta mor o farföräldrar...det är något alldeles särskilt att få barnbarn.
Vi behöver inte ta dom där tråkiga vardagsbestyren, inte fostra, ( inte så mycket iallafall ) vi kan låna dom när vi känner att vi orkar, när vi är trötta, ja, då kan vi lämna hem dom igen.
..VI KAN SUGA UT DET GOTTASTE UR KARAMELLEN OCH BARA NJUTA AV ATT FÅ VARA TILLSAMMANS.
Men visst är det konstigt att kärlek är det enda som inte blir mindre av att man använder det till många och mycket , det bara växer och växer och växer......märkligt , va ?!!
Våga visa kärlek...
Kram o godnatt önskar farmor/mormor Gullabritta
.
Kommentarer
Postat av: GulliG
Jag instämmer med dig det finns inget finare en barn och barnabarn.Jag fick mitt första barnbarn när jag var 44år. Fyller om några veckor 65år och har 7 barnbarn.Den älsta 21 och den yngsta 10.
Trackback
