bloggfarmors glädjefnatt !!
Wow, vilket otroligt väder, himlen är knallblå, solen skiner och slingrar sina mjuka och varma armar riunt oss.
Dagsljuset tar mer och mer plats och mörkret släpper sitt grepp, sakta men säkert..
Nu stiger saven i träd, växter,men också i oss och får våra bleka och vårtrötta anleten att sakta vakna upp och så småningom glänsa i all sin prakt.
Det är underbart att leva när ljuset sakta kommer och vi lämnar vintertrötta tankar och skrymslen bakom oss, skratten bubblar som kolsyra , som bara väntar på att släppas ut ur sin fångenskap....ja bättre kan det väl inte bli.!!
Det är viktigt, tror jag,att verkligen njuta och ta tillvara dessa dagar, att stanna upp, att lyssna inåt,att ge sig tid till att upptäcka allt i naturen, fågelsång den alldeles färskaste och ljusgrönaste bladprakten på våra olika sorters träd, att följa med i blomstringen och att ta sig tid att andas,titta, känna, lyssna och bara vara en liten människa mitt i bland allt som händer runt oss, det är en riktigt fin gåva.
Ofta rusar vi runt och stressar oss igenom livet, jag fattar egentligen inte riktigt, varför vi gör det.
Kan det möjligen vara så, att vi gillar att leva och vara med där det händer saker, vi vill inte missa något, vi tror i vår enfald att lyckan ligger just där, som tempot är som allra högst... och så missar vi det som verkligen är det viktigaste.
Att vara närvarande, att njuta av det som är gratis i livet, att upptäcka glädjen i att hjälpa nån medmänniska, att finnas till hands för både andra och oss själva.
Jag tror att jag är precis så här...men så händer något i min omgivning som gör, att jag faller ner och plötsligt fattar,, att jag lever helt fel, men det är väl knepigt att man fattar det först, när något sker, som gör riktigt ont eller när man blir riktigt rädd för att mista någon som man tycker om och som betyder mycket i ens liv..
Det kan vara sjukdom som drabbar oss själva, men det kan också vara sjukdom eller nåt annat tragiskt som händer i familjen, eller bland våra vänner. Först då stannat man plötsligt upp och undrar vad man håller på med.
Först då fattar man hur " jävla" bra man har det.
Varför är det så ??
Då lovar jag mig själv, att lugna ner mig och verkligen ta vara på livet på ett mjukare och behagligare sätt.....så gör man det ett tag, ..men ganska snart så är man inne i samma krängande ekorrhjul som innan..
Det är ju bara att konstatera, att antingen så är man inte klok på nåt håll, eller också är det så här vi människor är...och då är det bara att acceptera.
Så då får man fånga, dom små lyckopärlorna i farten och njuta lite av ögonblicket som är, göra sitt bästa och mer kan vi ju inte göra, eller hur ?
.
Njut av att vara människa !!! Kram från bloggfarmor Gullabritta
Dagsljuset tar mer och mer plats och mörkret släpper sitt grepp, sakta men säkert..
Nu stiger saven i träd, växter,men också i oss och får våra bleka och vårtrötta anleten att sakta vakna upp och så småningom glänsa i all sin prakt.
Det är underbart att leva när ljuset sakta kommer och vi lämnar vintertrötta tankar och skrymslen bakom oss, skratten bubblar som kolsyra , som bara väntar på att släppas ut ur sin fångenskap....ja bättre kan det väl inte bli.!!
Det är viktigt, tror jag,att verkligen njuta och ta tillvara dessa dagar, att stanna upp, att lyssna inåt,att ge sig tid till att upptäcka allt i naturen, fågelsång den alldeles färskaste och ljusgrönaste bladprakten på våra olika sorters träd, att följa med i blomstringen och att ta sig tid att andas,titta, känna, lyssna och bara vara en liten människa mitt i bland allt som händer runt oss, det är en riktigt fin gåva.
Ofta rusar vi runt och stressar oss igenom livet, jag fattar egentligen inte riktigt, varför vi gör det.
Kan det möjligen vara så, att vi gillar att leva och vara med där det händer saker, vi vill inte missa något, vi tror i vår enfald att lyckan ligger just där, som tempot är som allra högst... och så missar vi det som verkligen är det viktigaste.
Att vara närvarande, att njuta av det som är gratis i livet, att upptäcka glädjen i att hjälpa nån medmänniska, att finnas till hands för både andra och oss själva.
Jag tror att jag är precis så här...men så händer något i min omgivning som gör, att jag faller ner och plötsligt fattar,, att jag lever helt fel, men det är väl knepigt att man fattar det först, när något sker, som gör riktigt ont eller när man blir riktigt rädd för att mista någon som man tycker om och som betyder mycket i ens liv..
Det kan vara sjukdom som drabbar oss själva, men det kan också vara sjukdom eller nåt annat tragiskt som händer i familjen, eller bland våra vänner. Först då stannat man plötsligt upp och undrar vad man håller på med.
Först då fattar man hur " jävla" bra man har det.
Varför är det så ??
Då lovar jag mig själv, att lugna ner mig och verkligen ta vara på livet på ett mjukare och behagligare sätt.....så gör man det ett tag, ..men ganska snart så är man inne i samma krängande ekorrhjul som innan..
Det är ju bara att konstatera, att antingen så är man inte klok på nåt håll, eller också är det så här vi människor är...och då är det bara att acceptera.
Så då får man fånga, dom små lyckopärlorna i farten och njuta lite av ögonblicket som är, göra sitt bästa och mer kan vi ju inte göra, eller hur ?
.
Njut av att vara människa !!! Kram från bloggfarmor Gullabritta
Kommentarer
Postat av: linda
det ska jag!!! kram
Trackback
