bloggfarmor-gullabrittasarkiv.blogg.se

Mormors lila sommarstuga, som egentligen var en ...trött    ...sliten....byscha......en grå...ful..sak...som stod uppställd på någon typ av stenar...med en pytte liten  s.k. veranda med räcken i korsade brädor....som var målade i nån  diffus ...    smutsblåaktig färg...
Stugan var delad i två  halvor...bestående av vardera ett rum och litet  kök....den ena   delen ägde
min mormor o morfar....medan mormors syster och hennes familj ...huserade i den andra delen..

Ja, egentligen var den en syn för gudar....det  var flera mil ifrån...vad vi idag skulle kalla för ett gulligt sommartorp...men för oss...som inte hade något annat......kunde det ändå ha varit rena idyllen.....om inte ...om....  hade   varit....om spriten hade varit oåtkomlig..     om alla hade  varit   nyktra  ....eller  åtminstone hade kunnat  använda alkohol på rätt sätt...
då hade  det.........varit just en sommaridyll....... det kunde  faktiskt.......   ha varit  riktigt gemytligt.

Det var lång väg att gå med all packning.......innan vi var framme

Alla   fick hjälpa till att   bära.....vi stretade och bar......    tog oss  fram .......bit  för bit....     på   slingrande  grusvägar ....backe upp och backe ner  .....  med den imponerande granskogen....dom stora mossarna ...och  marker utan ett enda hus synligt....någonstans...
den miljön var ju nästan lite exotisk....mystisk och spännande....för oss stadsbarn och där fantiserade vi om skogstroll och andra läskiga typer..som kunde tänkas bo och leva där...
.

Så småningom  ...såg vi  den  lilla stigen dyka upp.......som var  slut stegen ....... upp till  " sommarparadiset " 

Där stod mormor ... och väntade och log ...när hon fick syn på oss....hon var den enda ängeln i den generationen..........som aldrig tappade hoppet om att det skulle bli en avkopplande och trevlig helg.......
någongång.......   men tyvärr ......var det  alltid hon ...  som  fick se sig och sina förhoppningar raserade.....stackars mormor......bara elände...
Åh...vad jag önskar att hon skulle få återuppstå....då skulle jag pysslat om henne.....hon skulle få sitta i hammocken....lite i skuggan av rosenhagtornsträdet.....och bara njuta av lugnet och av att få bli lite uppassad.....och allt skulle vara lugnt och fridfullt runt henne....hon skulle slippa oron över alla ....överförfriskade släktingar.....som skrek ....skällde och öknamnade varandra....det var dom iallafall duktiga på.....alltid nåt....eller....??

Men vi barn ...........som var vana vid den tråkiga sociala miljön....... trodde väl inte att vi brydde oss......       vi .gladde oss åt...att vara på landet.....
att springa på stigen...som slingrade sig  fram......likt en orm.....genom skogen.....ner mot Finnsjön...... vi sprang ....på nakna fötter.....kände rötter...grenar och barr trycka sig mot våra fotsulor....men vad brydde vi oss om det.......vi kände oss fria....upprymda och euforiskt lyckliga.......nu skulle vi vara lediga och låta Finnsjöns vatten....omsluta oss.och bara  njuta av tillvaron.....ha roligt och leka med varandra.........lägga undan farhågorna om kvällens kommande...
...inte ta ut bekymren i förtid........inte tänka på alla hemska ord...som vi visste skulle hagla ....som kulsprutevapen genom det enda  lilla rummet....  det ena skulle ge det andra......och lite slagsmål som avslutning....var väl bara ...som det skulle vara....vi var ju vana och luttrade.......och det enda som var kvar morgonen efter......var lukten av fylla...nedtryckta äckliga fimpar i nån burk.....omkullvälta stolar.....mormor som plockar upp efter alla fyllesvinen....
och en alldeles .........likadan stig....ner till den den alldeles likadana Finnsjön...som åter igen....omslöt oss...med sitt ljumma vatten....och helade våra sinnen....och gav oss rening....och frid i sinnet...för en liten stund...

Forts. följer. kram från Gullan

..